ASYMMETRI

“Har du haft det bra?” undrar folk. Hur svarar man på det? Bra är väl en av alla saker det har varit. Tre månader kan vara lite svårt att sammanfatta, speciellt när jag inte har de helt klart för mig själv heller. Det är för tätt inpå och jag har inte ens fattat att jag inte är där längre. Åtminstone har jag inte fattat jag inte kommer komma tillbaks dit igen innan jag aktivt fixar så det kan ske.

Nu, närmare 2 veckor efter hemkomst känner jag mig lite låg därav, lite ledsen till och med. Inte ohämmat, jag kan ändå göra vad jag planerat och skratta med min omgivning och det är inte nödvändigt för mig att tala om att jag är lite ur fas för att ens fungera, vilket fallet brukar vara när det gäller mig. I och för sig så kan det hända att det är precis det jag gör, bara det att jag projicerar mitt mentala tillstånd på min fysiska. Förkylning, oförklarliga illamåenden med underliga uppkastningar som följd och ont i tummen. Sanningen är att jag har ondare i hjärtat. Separationsont. Och det har allra mest att göra med nåt jag nämnde i slutet av New York inlägg numero tre.

Den 11 januari händer BAGEL OCH ASYMMETRI. Mitt tredje home-party i asymmetrisk anda. Det första i Sverige. Det ska bli jättespännande! Och inte bara för att bagels kan vara lite svåra att få till, bakmässigt. Jag har faktiskt lyckats sälja 5 plagg sedan jag kom hem faktiskt. Inte illa alls! Och väldigt tacksamt eftersom jag nu inte har någon annan inkomst alls. Har visserligen jobbat ett par timmar på mitt världensbästaextrajobb på reginateatern i veckan,  men slantarna det ger ges ju inte förns i slutet på nästa månad. Tills dess är asymmetri min livboj!

Jag har komit igång med mitt jobbsökeri också! Eller ja, med det menar jag att jag har sökt ett jobb. Ett. Ett är mer än inget! Ingen jobb sökt är inte att ha kommit igång. Det är att ha sökt ett att ha gjort.

Och så har jag börjat inleda nya meningar med stor bokstav.

Örebro är vart jag befinner mig nu. Hos min mor för att fira jul. Mormor är här och snart även min bror. Och en bonusfamilj som jag gillar. Så det blir nog mys av det hela i år också! Fast mest av allt vill jag ha mitt eget nu. Inte bo hos andra hela tiden. Jag är ju helt självsatt i min sits och jag klandrar ingen, inte mig själv heller, jag har ju ingen hyra att betala denna månad vilket känns väldigt behändigt, men jag är närmast lite bitter känner jag. Och beter mig nästan otacksamt emot de som är snälla nog att hysa mig de dagar som är kvar. Skärpning.

Det här inlägget saknar tråd och substans. Eller? Kanske är det jag som gör det. Fast och andra sidan har jag inte hävdat att jag har varken tråd eller substans ifrån första början. Och det är nog lite det hela jag handlar om. Att det bara blir.

Håll tummarna för att jag får jobbet. Tror jag. Kanske borde jag egentligen vara rädd för att det ska ske.

Nu är jag i Sverige.

Äsch!