ASYMMETRI

jag köpte mitt tredje månadsmetro-kort häromdagen. det betyder att jag är inne på min sista månad på min new york vistelse. det känns en smula antiklimaxat och jag finner mig själv en smula nervös. emellanåt. för det mesta känns det bra och mer eller mindre naturligt allt det där som var så konstigt och främmande i början. engelskan flyter på till mycket större del än först även om jag gång på gång får större eller mindre frustrationsutbrott över att jag inte får ur mig vad jag vill. de det främst drabbar är skönt förstående men det är ändå ett faktum att jag känner mig utrycksmässigt handikappad. och jobbigt bedrövad över hur det faktiskt påverkar mina relationer.

har funderat mycket på språk och kommunikation i mina dar- pga mitt hörselproblem. mer eller mindre varje dag leker jag gissningsleken, “hör” ofta vad som sägs en stund efter att det sagts (när min hjärna hunnit pussla ihop de fragment jag faktiskt uppfattat och gått igen om lagret av möjliga betydelser av utlåtandet som skulle kunna vara logiska i sammanhanget och bestämt sig för ett av dem), smyger runt eller flyttar på mig själv och andra människor så de har sig på rätt sida om mig, sänker volymen, höjer volymen, ber om upprepning, planerar rörelsemönster för att längre fram hamna i så bra positioner som möjligt för att kunna höra så bra som möjligt, letar med ögonen i folkmassan efter de läppar som rör sig så jag vet vem det är jag lyssnar på eller vem det är jag ska se ut som att jag lyssnar på, de gånger jag inte hinner eller orkar stanna till och fråga om ler jag lite hastigt innan jag vänder bort blicken mot främlingar som säger nåt till mig i förbifarten när jag går förbi utan att veta om jag just blivit förolämpad eller uppskattad eller fått en fråga och låter till största delen bli att haka upp mig på att fundera över vilket (det besparar mig mycket möda och vånda att låta bli), sätter mig alltid om möjligt på platser där eventuell annan människa som skulle få för sig att sätta sig brevid mig då hamnar på min högersida… för att inte tala om alla gånger jag låtsas att jag hört vad som sagt. jises. när jag gör det med mina nära skäms jag och brukar, ju alltigare ju närmre relationen, efter en stund erkänna att jag faktiskt inte hört.

jag försöker även låta bli att oroa mig över alla de gånger jag måste uppfattas som sjukt otrevlig och ignorant som inte svarar på tilltal trots att jag utan tvekan måste ha uppfattat vad som just sagts. de gånger det uppfattas som att jag helt iskallt låtsas som absolut ingenting…

att jag slutade använda den vänstra, för mig onödiga hörluren, och slutligen gick så långt att jag klippte av den, var något jag gjorde i mer eller mindre ren trots. kopplat till min vilja att besegra mina egna hjärnspöken, samt oviljan att “behöva” skämmas över vem jag är genom att låtsas att jag är något annat -inte hörselskadad- bestämde jag mig för att jag helt enkelt måste acceptera att mitt handikapp faktiskt gör mig handikappad och jag kan inte ställa det orimliga kravet på mig själv att jag ska klara av sociala situationer som om jag inte är halvdöv och därav dessutom utan lokaliseringsförmåga. visst- alla måste mer eller mindre anpassa sig för att passa in i den samhälleliga normen men någonstans måste man ge sig själv en break. nån måtta får det vara. det är inte frågan om att sträva efter martyrskap, det är allt annat än konstruktivt i sammanhanget, men för att orka med sig själv behöver man välja sina strider. min taktik är att genom att försöka ärligt blotta mig själv inför mig själv (svårare gjort än sagt!) acceptera att jag är den jag är, fast inte utan att modifiera och svarva om mig en smula till det bättre om det är möjligt, utan att tappa essensen. jag är inte alltid tillräkligt stark för att klara av att göra mina brister till insikter på egen hand, vilket ibland kan resultera i en ganska extrem öppenhet gentemot min omgivning. har slutat oroa mig till stor del över hur det kan uppfattas vid det här laget. de flesta verkar faktiskt kunna hantera vad jag ger dem, om inte annat kan det vara tillräkligt värt det för min del att släppa ut spekulatonerna även om det ger åhöraren en osmikrande åsikt om mig. kampen mot mig själv-för mig själv fortsätter!

josef är på ingång. på ingång till min tillvaro. om en timma ungefär beräknas han ta mark och en stund efter det knacka på min port. tanken på den nalkande samlingen av vår tvåmannade syskonskara ger mig lyckorus och sprall! i helgen ska jag visa min bror mitt new york.

en snilleblixt slog sig ner bakom mitt ansikte häromdagen och nästa asymmetri-event kommer äga rum i fikats tecken. FIKA AND ASYMMETRI, söndagen den 23 november hemma hos karisa i brooklyn.

jag har även startat ett account på etsy.com, ett ställe där man kan sälja sina handkraftade egenskapade grejer online. planerar att dra igång det så fort tillfälle i form av tid ges mig, dvs när mina familjebesök lämnat mig efter helgen.

dax för en kopp morgon-te

janine hälsar till sverige. kate är stolt över barack hussein. nyhetsankaret är stolt över usa.

“BARACK OBAMA ELECTED PRESINENT”

jag har blivit stammis! ”Jou Jou”, det mysiga cafeet några få kvarter norrut på broadway bjuder mig ganska ofta numera på goda hälsosamma smörgåsar och wraps och dylikt, smaskiga valnöt och banankakor som tillochmed är goda fast de är gamla och te till rimliga priser. och ytterligare ett gratisinternet som jag inte får att fungera.

jag vet. det går inte att påstå att jag är en särskillt frekvent bloggare. till mitt försvar hävdar jag min rätt att vara lite distraherad! av denna plats i sig och för att inte tala om de sista veckorna av diverse besökare från sverige. hanna och the twins-linnea och filippa var här i en vecka och löstes utan vidare mellanrum av utav syssling kristin som kom i tisdags och ska stanna tre veckor sammanlagt. och bror josef kommer nästa fredag över en långhelg. jag är numera i stort sett ett hotell. ett trivsamt hotell.

det tar sån tid att bara vara här att jag inte hinner med så mycket mer! jag har inte hunnit sy på flera veckor-typ 2- vilket ju kan tyckas lite konstigt med tanke på att jag ju inte har några egentliga obligations. jag har nog visserligen försatt mig i ett långsammare tempo än vanligt vilket onekligen bidrar till att det som tar lång tid även om man skyndar sig ju tar ännu längre tid såhär, men jag är faktiskt på denna plats extra förundrad över folk som hinner leva ett liv med både arbete och fritid… hör ni så härligt ledigt jag beter mig! jag försöker hela tiden! det går ganska bra att må bra åt nej-jag-behöver-inte-göra-rätt-för-mig-genom-att-ha-ett-arbete-för-att-vara-en-värdig-människa. mitt mål att bekämpa samhällets destruktiva stress-struktur genom att försöka få den att inte bryta ner mig ÄR kämpigt. men att lyckas betyder bort med ett dumt oproduktivt känslotillstånd som sinkar kreativitet och odlar självförakt.

häromsöndan var jag i mitt esse! jag ordnade en tillställning som jag valde att kalla ”BRUNCH AND ASYMMETRI” jag bjöd hem vänner och vänners vänner på brunch och ett tillfälle att titta på och köpa asymmetri. det blev succé! käket ägde (svenska pannkakor med jordgubbssylt, hembakat bröd med hommus och cream cheese, fruktsallad och mimosas), jag sålde flera plagg och folk hade skoj! folk kom-bara det! jag mös i min värdinneroll och kände att jag nog för första gången sen jag kom hit inte var mest ett försök att anpassa mig själv till härvarande omständigheter utan faktiskt gjorde tvärtom. akapade omständigheter kring mig själv, på mitt eget vis.
iallafalll ett till liknande tillfälle kommer jag ordna innan jag återvänder till mitt hemland och väl där igen kan ni vänta er en eller kanske flera svenska versioner.
jag har i och med detta funnit ett utomordentligt forum för asymmetri att spridas! den bästa formen jag funnit hittills.

jösses-imorgon är det presidentval i usa! här! i usa! och jag är här! ångesten och nervositeten hägrar bland mina nyfunna liksom undertryckta panikkänslor över scenariot att utgången blir den motsatta… enighet råder där mitt öra befinner sig. jag och kristin planerar att  ägna hela dagen åt valet. hur vi ska disponera de ljusa timmarna är än så länge oklart men på kvällen är det ett antal election-partys på gång. som ickeröstare är väl vilken av dem vi ska befolka, vårat svåraste val imorgon…
det är är stora grejer på gång hörni.

febern ja, jo, jag har nog råkat på en släng av nåt som skulle kunna vara en begynnande rejäl förkylning/influensa men jag hoppas verkligen det på sin höjd rör sig om ett litet halsont som började igårkväll, eskalerade över natten, levde över dagen men sedan kom att försvinna tills imorgon.

eller har jag kanske drabbats av presidentvals-feber