ASYMMETRI

härom veckan när jag åter satt mig inne på starbucks med en kopp av det billigaste på te-menyn, slagit på datorn i ett nytt försök att utnyttja “gratis”internetet och precis insett att det inte fungerade eftersom man måste vara inloggad på internet for att kunna starta sitt starbucksinternetkonto började en man prata med mig. han var en smula framfusig och jag kände mig direkt övertygad om att han befann sig i något av tillstånden full/hög/galen. jag bestämde mig snart för att han nog mest var galen. tillochmed tillräckligt galen for att vara den han påstod sig vara, nämligen mark fisher, en uppenbarligen inte helt anonym fotograf. efter att ha spenderat närmare tre timmar med denna underliga man som då och då gick ut och rökte tre bloss på samma smala cigarr (den enda drog han brukade enligt honom själv. att döma av hans något slitna framtoning misstänker jag dock att han i sånt fall har skurit ner en hel del på preparaten på senare tid) och attackerade andra starbucksbesökare med urdetblåkommentarer som “do you know who i am? do you recognize me?”. han vinkade till sig en kvinna med en kanin(eller var det katt? det var nog en katt vid närmare eftertanke) i en bur som kom fram till vara bord och lyssnade på honom en stund. mark upplyste mig sedan om att hon tydligen är en jättecentral person inom filmbranshen och har jobbat med massa storfräsare genom tiderna.

(min skepticism tvingade mig att vid ett ganska tidigt stadium bestämma mig för att bete mig som att jag trodde på vad han sa. det gjorde det hela mycket roligare)

vår interaktion gjorde en abrupt sväng ifrån att hjälpa mig få igång mitt internetkonto genom att använda hans uppkopplade dator, ge alla låtar i mitt itunesbibliotek tre stjärnor var, visa mig hur man retusherar bilder genom snabbkommandon i photoshop o dyl till hur han skulle göra mig berömd. det svängde när han insåg att jag är “a designer from sweden”. han ville helt enkelt göra en film om mitt liv. allt yvigare och entusiastiskare utvecklade han sin vision. jag, en outbildad, ung, oerfaren hobbydesigner reser till new york for att bli berömd (redan vid den sisitnämnda punkten där kände jag att vi kanske inte riktigt var helt synkade angående vem jag är och vad jag gör och vad jag vill), lyckas och blir det! (=en sammanfattning i mycket korta drag.) allt skulle ske på stört och bums och omedelbart och han var fullkomligt allvarlig och beredd att satsa gärnet. jag kände mig en smula övervaldigad och skeptisk. han konstaterade att jag var rädd och sa åt mig att inte vara det eftersom det har rör sig om en “once in a lifetime oportunity”. jag svarade att självklart ar jag rädd, eller snarare vettskrämd av självklara orsaker (sälja min själ…?). visserligen är jag fortfarande ung och naiv nog att kunna se tillbaks på saker jag gör nu med ett “det var då, jag var ung och dum” och iallafall komma undan någolunda med vad jag gjort, men ah, nah. det jag håller på med är ju snarare ett antimode. går inte riktigt ihop med att anpassa mig själv och det jag gör till vad modevärlden kräver (ja jag sätter mig själv på en jättehög häst nu jag vet).

när jag skulle gå följde mark mig till starbucksdörren och en av de sista ordväxlingarna vi utbytte var något i stil med

jag -so, you are absolutely serious about making a movie about me becoming a famous fashion designer in new york… and you haven’t even seen anything i made yet (jag hade inte visat minsta bild på något enda plagg och för ovanlighetens skull hade jag inte på mig nåt asymmetri alls vid detta tillfälle)

mark -well, i can tell you are a designer by the way you dress. like most good artists you dress like shit.

i sverige är det kallt hör jag. här är det skullekunnaliggapåstrandenvarmt om man tar i. näst intill åtminstone! det är skönt och behagligt för mig och folk begåvade med mer naturlig kroppsvärme klagar ibland. (vad gäller iallafall den biten är vi uppenbarligen på rätt respektive geografiska platser du och jag fanny)

lördags ja. mitt första steg ut på den offentliga försäljningsmarknaden… det gick som jag hade väntat mig! jag safeade och ställde in mig på att jag inte skulle få någonting alls sålt. och det gjorde jag inte heller. men taktiken gjorde sitt och jag är faktiskt inte särskillt besviken! inte så jag är ledsen iallafall. det är klart att det hade känns mer latjo i plånkan om några av de 50 dollar jag betalt för att sitta vid bordet i 9 timmar återvänt men, hallå, faktum är att jag faktiskt fortfarande inte arbetat utifrån någonting annat än vad jag själv VILL göra/åstadkomma/förmedla. minimal anpassning- mest bara jag. de flesta gillar vad jag gör bara jag får en chans att förklara vad det handlar om, vilket jag ju får med de jag möter vännerochbekantavägen. men det händer inte lika spontant när mina alster ligger till synes anonyma uppradade på ett bord tätt omringade av billigt krims-krams, blänkande bling-bling och ett och annat lättköpt skräp. plus att det dessutom finns väldigt mycket tjusigt, vackert och bra att konkurrera med på young designers market också. nå, jag ska ge det en iallafall en chans till. och efter ett litet breifande gör jag nu faktiskt en lättare anpassning till vad som skulle kunna fungera säljmässigt och locka potentiella kunder till mitt bord genom att tillverka tygblommor i form av antingen brosher eller hårdekorationer eller både och att sälja också. självklart tillverkade enkom utav gamla sjalar och trasor köpta på salvation army. asymmetri beskrivs ju trots allt på mina tillfälliga egenhändigt tillverkade visitkort som “eco-friendly recycled clothing”. nu blir det visserligen frågan om acessoarer men va tusan! jag provar mig fram! give me a break!

jag har glömt att nämna att jag var på konsert förresten! såg sigur ros härom veckan. fitusan så bra det var. och nästa fredag ska jag se beck. det handlar främst om att karisa känner förbandet en smula, the management, de gick på samma college. jag såg dem för ett par år sen i seattle också, när de var inte fullt så stora som de verkar ha blitt/ hålla på att bli. nå, det blir skoj.

ikväll ska jag på middag för att fira det judiska nyåret! det är en av karisas room mates som fixar och jag är inbjuden som ett litet hörn. annars är det svårt att inte äta ute i stort sett varje dag. sikket fantastiskt utbud! och sikka happy hours! och sikka kvällar på stan! woho ni. det ni.

jag har precis blandat ihop en dubbel sats basilikavin. jag har lyckats få de jag bor med att bli riktigt nyfikna på denna makalösa dryck, så nyfikna att Fabi kom hem igårkväll och upplyste mig om att hon köpt basilika och hade både vin, sprit och socker hemma. jag kör med same old tricks överallt som ni märker…

nu ska jag faktiskt göra en inkomstbringande sak! jag ska sy upp ett några par byxor åt densamma Fabi som ovan är nämd, vilket hon tänker betala mig för. annars hade hon ju behövt gå till nåt sy-upp-ställe och få det gjort menar hon. det känns ju bra att jag åtminstone kan erbjuda praktiska lösningar på ting när jag lever av mina vänners generositet!

i övrigt coming up så är det ännu en obama fashion show på torsdag kväll, denna gång är jag inte med som modell utan enbart som åskådare, på fredag är det fester på gång och lördag efter marknaden ska jag med karisa till brooklyn museum på nåt fesligt art-jippo. sen är det nästan ny vecka igen. tiden flyyyyger!

och vet ni, igår sökte jag faktiskt ett jobb. och jag ljög som en gud när hon frågade hur länge jag planerar att stanna här i new york. hon går att lära.