ASYMMETRI

det verkar som att mitt bloggande sker först när jag lämnar lägenheten och ger mig ut på jakt efter gratis internet på stan. trots att jag inte är inne på internet hela tiden när jag är hemma. nå, nu sitter jag på stabucks vid union square och har betalar 5 dollar för att få surfa gratis 2 timmar om dagen ”forever”. ställer mig lite kluven till gratisheten i det hela måste jag erkänna. dessutom, när jag köpt det billigaste på te-menyn enbart för att känna mig berättigad att befolka ett starbucksbord och betalat för gratisinternetet så hittade  min dator nåt  sorts öppet nätverk för union square som den gav sig in på istället. verkar funka irriterande bra. nåväl, jag kan ju åtminstone tydligen använda mitt starbuckgratisinternet 2 timmar om dagen fler dagar än idag! undrar hur mycket det kommer kosta nästa gång? mitt allmänt förvirrade tillstånd växer.

annars tror jag min förvirring mest beror på att jag inte riktigt hänger med. trots att det inte känns som att jag gör någonting alls egentligen. jag är rädd att det är den där obefintliga inkomstbiten som trots mitt eviga promptande för att inte må dåligt så länge det inte är fysiskt omöjligt att låta bli, äter mig en smula. en liten nervositet inför hur min offentliga försäljningsdebut kommer arta sig på lördag fyller på oron anar jag också. jag har iallafall vid det här laget sytt om ungefär 12 örngott till plagg! en början. tänker försöka mig på att tillverka några asymmetriska tillfälliga visitkort innan lördagen infinner sig också. dvs imorgon. oj vad jag är kreativ! lite svårt att ta tag i saker har jag dock. eller har jag? kanske måste jag inte göra saker i stil med att bryta ben, pussa hundar, korsa hav, äta pizza och ha på mig byxor varje dag?
och alltså, hur svårt ska det egentligen behöva vara att vara ärlig mot sig själv? var går egentligen gränsen mellan för sig själv berättigad tadetlugnthet och att inte ta tag i saker på grund av att man svepskälar bort åtaganden orsakat av att man hamnat i dåliga mönster?
blir jag inte rik i helgen ska jag nog söka jobb nästa vecka. om inte annat för att undesöka om det är ett bra alternativ.

första veckan här i new york var jag med i en ”Obama Fashion Show”. en kompis till karisa designar eco-friendly, feminist fashion och har en affär där hon säljer sina kläder. hon är (som ungefär alla andra också verkar vara här) engagerad i obamakampanjen och ordnade en fashion show i en bar där modeller visade upp kläder hon sytt med obamatryck på som hon sedan sålde där 50% gick till kampanjen. vi var ungefär 20 modeller och ja, eh, gå på catwalk kanske inte är mitt kall direkt men det var en rätt galen grej och jag tänkte - hey!- kontakter i modebranshen! ska gå förbi Kates affär i eftermiddag och höra med henne om lite tips och idéer (www.auh2odesigns.com). hon kanske vet hur jag ska bli rik!

sen så har jag nog börjat fatta att jag inte kommer träffa folk hemmavid på länge också. förutom de som kommer hit förstås! hanna, josef och kristin är bokade besökare. känns bra att det kommer komma hit lite tryggt sverige att pussa på. amerikanerna är annars jättesnälla och bra. iallafall många av dom och många jag har träffat är nån ur just den mängden. sen har jag ju karisa naturligtvis. hon är inte bara en toppenvän utan fungerar lite som min hurmangör-tolk här. hon lotsar mig tryggt genom det för mig alla gånger inte helt självklara kulturella kodsystemet. just det är för övrigt också lite förvirrande. men intressant att möta.
amerikanernas öppenhet är nåt jag njuter jag till fullo av. jag tycker den är orättvist stämplad utav omvärlden. visst- en smula gapiga och yviga, visst, men varför är det nödvändigtvis dåligt? och ack så skönt med rak-het och artig-het. undantag finns ju förstås överallt, och gap-yvig-rak-het är inte genomgående en charmig kombinatrion, men hallå, inåtvända buttra svenskar då? vad är DET?

kissnödig igen. tur att jag redan är på ett starbucks. på alla toaletter på ät-ställen här sitter det skyltar med smärre varianter av texten ”employes must wash hands”. jag tycker det borde stå ”everybody mush wash hands” istället.

klockan är nu 3, om en halvtimme ska jag träffa janine, en av brudarna jag bor med, sen ska jag träffa karisa efter hennes jobb och ta en drink och sen ska jag kanske på nån sorts date.

ja, ni läste rätt. fortsättning följer angående det ifall det bli nån och jag känner för det… over and out.

jag har suttit vart-i-helskotta-ska-jag-börja-startklar med fingrarna svävandes ovanför tangenterna flera långa gånger. nu skiter jag i vart jag börjar och bara gör det. bär eller brist liksom

här just nu är i Bryant Park vid ett rangligt runt serveringsbord mitt på en konstgjord, passande fyrkantig gräsmatta insprängd mellan new york public library och en massa blanka skyskrapor. ett kvarter ifrån ett times square som hörs. mysigare ställen finns men här erbjuds gratis trådlöst internet utomhus och en smula surrealistiskt atmosfär om man tänker efter.

så. jag är här. jag kom hit! det hände! det typ ”bara” hände. länge var det hela en abstrakt idé, en såndär grej som jag gick runt och sa till alla att jag skulle göra. ungefär som asymmetri och en gång i tiden att jag skulle klippa av mig mitt långa hår. och nu sitter jag är, i new york, där jag ska vara i 11 veckor till, i min korta snea frisyr och kallar mig fashion desinger. hur ”bara” hände det? jag tror det handlar om att “bara” “göra”.

som tillexempel vetniva! på lördag ska jag stå på young designers market och sälja mina alster! asymmetri goes public! jag syr och syr och syr. och min gamla tras-idé att göra om örngott till linnen har äntligen tagit sig form. fast det blir mest klänningar istället för linnen eftersom amerikanska örngott är så himla långa. förutom när örngotten är för snäva för att dra ner över höfterna, då är de linnen. skitsnygga blir de iallafall och till vilket pris jag än lyckas sälja dem lär jag gå med ekonomisk vinst eftersom jag köper dem på salvation army för 99 cent styck. snacka klipp.

bor gör jag i washington hights som ligger på manhattan (yes, jag bor ON the island) i den norraste delen av ön, strax ovanför harlem. det är chyssta kvarter med massor av små minisupermarkets där man kan köpa sin övermogna mango och sitt tvättmedel, underliga skoaffärer, affärer där allt skräp kostar en dollar styck och en och annan liquor store. det finns ett chyst parkområde längs med hudson river som ligger typ två kvarter ifrån där jag bor också där man kan jogga längs en strandprommenad med downtown som fond. lika mycket är på spanska som på engelska och jag är tämligen exotisk bland alla latinos. det känns som säkra kvarter dock, inga onödiga farligheter och jag delar lägenhet med vad som verkar vara tre toppen-brudar. en är skådespelare, en är pjäsförfattare och en är terapeut. och jag tror de gillar mig.

min nya fina vän enikö åkte hem häromdagen. vi åkte hit ifrån sverige tillsammans och hennes semester varade i 10 dagar. första veckan bodde vi hos karisa tillsammans och sen följde hon med mig uptown och bodde in mina första två nätter i mitt nya hem med mig. det var fint att ha henne här och få ta del av hennes första-gången-i-new-york-hak-tappande. nu när hon åkt är det annorlunda. jag kan inte skylla nåt semesterbeteende på henne utan måste stället stå för det helt själv. det går ganska bra dock, jag lider inte särskillt mycket av att försöka njuta av att vara här. men det där med  ”obefintlig inkomst - utkomst = ohållbart i längden” ni vet… aaaaahhh

nu måste jag kissa och tänker därför leta upp närmaste starbucks. starbucks används mer eller mindre som offentliga toaletter i den här stan tydligen/nämligen. EN bra sak med att de finns överallt!
sen ska jag ta mig till salvation army i hells kitchen och dreggla fram det snyggaste ifrån sängklädesavdelningen.

ja, jag börjar såhär. så kan jag fortsätta sen.

och - igång! nu kan jag äntligen börja berätta och ni kan äntligen börja följa mitt lilla överdimensionerade äventyr. hur asymmetri tar ett stort kliv över atlanten i ett tappert försök att frälsa världen och dess gamla trasor. välkomna.